Dag 1

Då var det äntligen dags för att ge sig ut på vår resa till LOFOTEN. Resan startades i Olofström av Mormor/Bestemor Ingegerd och Morfar/Bestefar och upphämtning av Tante Christina och Onkel Roger. Därefter började vi resan med ”Lilla Göran Person”, LGP 542, alltså Bengts fina Renault, som var så fint städad.  Detta var den typ 10 minuter. Första stoppet Moasjöns rastplats, med väldigt god fika, mackor och gifflar!

Sedan var det dags att kasta sig ut på vägen med Bengt som en eminent chaufför och nästa stopp blev Elgiganten på Hamburgarhill i Värnamo. Där inköp skulle göras av kamerastativ till den ”kinesiska” kameran inköpt 2014 och inte använd sedan 2017 och laddare till min dator. Jag hade glömt ”min” laddare, som jag hade lånat av grannen, eftersom jag hade glömt min laddare i lägenheten på Limhamn. Som vanligt försökte jag hitta allt själv. Men det gick jag bet på, så jag fick fråga om hjälp, hittade en ung tjej, och hon hittade bara ett gigantiskt stativ, så det blev ingen affär. Sedan letade hon upp generell laddare, som skulle passa alla datorer. Det såg dock lite konstigt, eftersom det stod Lenova och jag har en HP dator. Så jag testade när jag kom ut till bilen och givetvis så passade kontakten inte min dator. Då började det stora problemet, den lilla kontakten försvann. Jag vände ut och in på väskan och hela baksätet, men ingen kontakt dök upp, då vände jag ut och in på allt en gång till fortsatt ingen kontakt. Efter en tredje gång så hittade jag kontakten vid säkerhetsbältet och 5 sekunder senare så försvann kontakten igen, denna gång under bilen. Både jag och Bengt fick krypa under bilen för att hitta kontakten. Sedan tillbaka till affären igen för samtal med samma flicka, det visade sig att jag skulle gå runt hela huset till en blå dörr för att komma till serviceavdelningen. Efter lite väntande så dök det upp en man med långt hår och skägg, såg ut som en riktigt IT-nörd. Det var inga problem med att lämna tillbaka laddaren trots att förpackningen var lite skadad, perfekt! Sedan frågade han som jag ville ha en laddare som passade min dator? Det var ju hela poängen med att vi kom till affär. Så jag fick en laddare med en förpackning där det stod laddare till en HP dator. Så nu har jag lärt mig att leta upp det som behövs själv eller fråga någon som ser ut ha koll på saker. Men i samband med att väskan tömdes tre gånger kom jag på att jag enbart hade med mig locket till astma-inhibitorn, så någon nytta visade det sig vara med laddarproblemet.  Efter kollade på Apotea så visade det sig att jag inte hade något giltigt recept (det hade gått ut för två dagar sedan). Med hjälp av assistent Christina så fick vi en telefontid bokad på Brunnsgården trots att det var fredag lunch-tiden. Problemet var bara att det var 40 minuter till telefontiden och det var 50 minuter till lunchstoppet på Mullsjö VIP-macken, trots att det gick snabbt på motorvägen till Jönköping så insåg jag att vi inte skulle hinna dit i tid, så efter att vi hade hankat oss upp för backarna efter Jönköping så fick det bli ett chaufförsbyte. Sjuksköterskan på Brunnsgården ringde i tid och efter lite beklagande och snällt frågande så lovade hon att försöka ordna ett recept under eftermiddagen. Efter en timme var receptet fixat. Alltid lika bra service på Brunnsgården, världens bästa vårdcentral.

Sedan var det dags för en av dagens höjdpunkter, besöket på VIP-macken Mullsjö. Där åt jag alltid en tradarmacka när jag pendlade mellan Växjö till Karlstad/Skoghall på 90-talet. Bengt ville göra ett besök i godisaffären som inte fanns på min tid och den visade sig vara gigantisk stor med väldigt förmånliga priser. Efter en god lunch, spätta, potatis och remouladsås så fick det bli ett besök i godisaffären men inköp av det som är dyrt alternativt inte finns i Norge. Lösgodis, kaffe och snus! Sedan bar det i väg mot Trollhättan. När vi passerade Vårgårda Ingegerd (som har koll på det mesta) upplyste oss att i Vårgårda så kommer de berömda cykelbröderna Fåglum ifrån, Alltid kul när man får lära sig något nytt. Det blev ett chaufförsbyte strax innan Trollhättan, Bengt som chaufför och Christina som kartläsare. Det gick jättebra! Jag lyckades att somna och vaknade av vi var framme på torpet, jag kopplade inte direkt att det var köpcentret Torp, utan fick för mig att vi var vid Monicas och Micke torp. Sedan hoppade Christina ut och sprang emot köpcentret, som en ung och vig gasell. Jag fick rusa efter henne. Vi skulle till ett apotek och hämta ut min medicin och efter lite letande så hittade vi det näst närmaste apoteket, vi hittade det närmaste när vi gick tillbaka. Vi fortsatte emot färjeläget med samma konstellation av chaufför och kartläsare. Det blev en fin kryssning med det gula kryssningsfartyget (alltså vägverkets vägfärja). Efter en kort tur så var vi framme på Rotemyrsvägen hos Monica och Micke. Alltid lika trevligt att komma hit. Det bjuds på en fantastisk skaldjursbuffé, med hummer, krabba, havskräftor och färska räkor, så gott!

Därefter lite diskussioner om väskor och packning och vem som hade bokat vilket typ av bagage. Efter kaffe och kaka så var det dags att ”Call it a day”! Alltså gå och lägga sig. De har världens bästa sommarsovrum, i källaren med toaletten precis utanför sovrummet.

Tack och hej för idag!