Nu var det dags för resans sista etapp, hemresan till Blekinge.

Men innan det så skulle vi göra husesyn av de senaste fastigheterna som tillkommit i familjen Hjelms fastighetsportfölj.

Vi började med Lisas lägenhet, som låg centralt i Lysekil. Det var en väldigt fin lägenhet med utsikt mot havet och Lysekils stora landmärke, kyrkan. Den var givetvis också i fint skick, städad och välordnad. Klar 1:a när det gäller detta.

Sedan var det dags att börja köra emot Pelles nya hus och vi körde och körde och körde och till slut kom vi fram.

När det gäller husköp, brukar man säga att det viktigaste är: Läget, läget, läget, läget och läget. Pelle har verkligen lyckats med detta, för huset har det perfekta läget för honom, mitt ute i ingenting. Huset har en relativt stor och vildvuxen tomt och det viktigaste inuti i huset är att det finns ett lego-rum för alla hans legobygge. Det behövs nog lite arbete för att få huset perfekt, men det fixar Pelle!

Sedan lämnade vi Hjelmarna och körde emot vägfärjan. Vi hade blivit förvarnade av det kunde vara kö vid färjan, eftersom det hade varit ett evenemang i Lysekil. När vi kom fram till färjan så mycket riktigt var det en lång kö och kön växte snabbt bakom oss. Men ganska snabbt så började det komma bilarna från andra hållet, en färja hade anlänt. Vi var helt övertygade om att vi inte skulle komma med denna, utan förhoppningsvis skulle vi komma på nästa. Men hoppet steg ju närmare vi kom färjan och precis när det var vår tur så blev det rött, vilken osis. Men de packade bilarna bra på färjan så vi lyckades komma på som en av de sista bilarna. Det var tur för vi hade lite bråttom, vi hade tänkt åka till Engelsson i Falkenberg och titta på och med allra största sannolikhet handla lite friluftskläder. För att kunna köra raka spåret till Falkenberg, så behövde vi vara nykissade och Bengt och Ingegerd  visste var den bästa toaletten fanns , vid en kyrka strax efter färjeläget. Efter vi kom av färjan nästan sist av alla, så skulle vi inte tappa så mycket tid på att stanna., så det blev ett snabbt stopp vid den fina kyrkan.

GPS ’n visade att vi skulle vara framme strax efter 15 och de stängde 16, så det gällde att trycka på, samtidigt som det gällde att hålla koll på fartkamerorna, det finns några stycken på vägen till Uddevalla. Det gick bra fram till strax utanför Göteborg  inga blixtrande fartkameror och vi hade kört in lite tid, men nu blev det kö. Det var inte som ”stau”, alltså total stopp som det kan vara autobahn. Men GPS ‘n hade nog tagit med det i beräkningen för vi tappade inte så mycket tid och vi kom fram till Engelsson på utsatt tid

Vi anlände till detta shoppingparadis med stor förväntan, trots att vi redan hade beställt två gånger från postorder (eller från nätet som man nog säger nu) denna sommar, så det borde inte vara så mycket som behövdes köpa. Men alla lyckades hitta något. Jag har vid 59 års ålder kommit på förträffligheten med hängslen. Om man som jag har smala ben (detta har till och min doktor bekräftat) och stor mage så fungerar det inte med livrem, men hängslen funkar perfekt. Så två nya hängslen inköptes tillsammans med mycket annat.

Nu var det dags för nästa mål med vår hemresa, laxbutiken i Heberg strax söder om Falkenberg. Trots namnet så är det både butik och restaurang. Vi anlände även hit med stor förväntan och när vi kom dit så såg vi att det serverades buffé på ovanvåningen och efter kontroll av vad som fanns på buffén så tog vi beslutet att festa till det och ta buffén. Största fördelen med buffén var att man slapp välja vilken maträtt man skulle ha utan man kunde ta lite av varje. Det var även relativt folktomt, så vi kunde äta i lugn och ro utan att behöva slåss om maten med andra hysteriska gäster.

Nu var det dags för Nilsson att köra och kartläsaren var lite ofokuserad så vi missade påfarten till E6:an så vi fick vända i en rondell och köra tillbaka och när vi försökte köra upp på motorvägen så visade det sig att Bengt inte alls hade missat påfarten utan den var avstängd. Man skall alltid lita på åldermannen. Nu fick köra på den gamla vägen till Slöinge. Slöinge som är mest känd för sin glasstillverkning, SIA-glass. Det visade sig att vi körde precis förbi glassfabriken och de hade öppet för glassköp, det krävdes en stor viljestyrka för att köra in dit. Vi hade ju precis ätit, inklusive efterrätt.

Resten av resan mot Asarum flöt på bra. Det enda som störde resan var diskussionen med Monica på Messenger om vem som hade glömt getost och hjortronsylt i hennes kyl, både Nilsson och Sigvant hade köpt samma sak. Både Ingegerd och Christina var övertygade om att de hade glömt det. Jag var ganska övertygad om att det var vi som hade glömt. Det var det också, men de har en lång hållbarhet så för eller snarare får vi nog äta dessa godsaker och då är kanske osten en riktig delikates, eftersom den då har lagrats ytterligare några månader.

Bengt och Ingegerd som gjorde den längsta resan åkte därefter hem till Olofström.

Tack alla deltagare för en fantsiskt resa och tack och hej och på återseende!