Idag skulle vi åka till Nusfjorden, det är som Skansen fast på Lofoten. När vi kom dit så såg vi att parkeringen låg högst upp på kullen. En konstig plats för en att lägga en parkering, fast det finns kanske inga andra alternativ. Av någon outgrundlig anledning fick Pelle för sig att träna start i backe, det var inte helt lätt med en bil vars koppling är lite så där, men upp kom vi! Lisa var lite smartare och hon backade tillbaka och tog backen i ett sträck. Som ni märker så låter vi ungdomarna köra, det känns tryggast så!

Nu var nästa utmaning att ta sig ner för backen gående, Ingegerd fick upp farten med sin rullator och hon kom först ner, följd av Christina med sina stavar!

Sedan var det dags att vandra runt i denna vackra gamla fiskeby. Det såg ut som svenska sjöbodar, röda och gula! En del var relativt ny med en del var riktigt gamla.

På gaveln på den gamla fiskleveroljefabriken häckade det tretåig mås, som är väldigt sällsynt i Sverige, finns bara på ett ställe, på ön Nidingen utanför norra Halland. Att den häckar på Lofoten är inte heller så vanligt, men vanligare än i Sverige.  Den heter tretåig eftersom den fjärde tån inte är riktigt utvecklad. Man skiljer den från vanliga måsar genom att den är svart på undersidan av vingarna och att de har svarta ben.

De hade en utställning hur tillverkning av fiskleverolja gick till förr i tiden. Ångkokning så att fiskleveroljan flyter upp, följd av pressning, vill ni lära er mer så får ni åka till Nusfjorden

De hade även en fin utställning i en av lagerlokalerna, med intressant konst och de spelade musik till som passade bra. Micke blev väldigt förtjust i denna utställning, speciellt flickan i hålet, se bild,

Sedan var det dags att äta och vi bestämde oss för att äta  i fin-restaurangen efter lite velande fram och tillbaka, Vi kom precis efter ett stort busslast holländare och de hade nog förbeställt kyckling för den vara slut. Men vi lyckades hitta något som skulle passa alla, hälleflundra till de flesta, färska räkor till Pelle, griskött till undertecknad, och svampsoppa till Lisa. Vi väntade länge på maten, vi tänkte att det berodde på det stora sällskapet, men sedan började alla andra få mat och då kom vår spanska servitör fram och sa att de hade missat att lägga in vår beställning, men att det den var inlagd nu och då hade vi väntat nästan en timme. Som tur hade några av oss beställt lofotspilsner, så vi var relativt nöjda!! Manuel (jag antar att alla spanska servitörer heter Manuel) lovade att vi skulle bli kompenserade på något sätt.  Sedan dröjde det inte så långe innan maten kom, det behövdes dock några toa-besök innan dess, ölen rann snabbt igenom, förutom Lisas svampsoppa som fortfarande inte verkade vara inlagd i systemet.  Maten var god när den kom, mitt långkokta griskött var nog det bästa, även om det andra inte kom långt efter. Det enda som inte var gott, var Lisas svampsoppa, den var bara fisljummen! Micke och jag hade spetsat in oss på att vi skulle få gratis efterrätt, men när Manuel kom med notan så hade de dragit av 40% av priset och helt plötsligt så blev maten väldigt prisvärd, så Christina som hade varit den skött kommunikation blev glad, dock var Lisa väldigt snabb att trycka in 0 % i dricks, bra agerat!

Sedan besökte vi Salteriet Nusfjord Gallery, som är ett samarbete med Fotografiska museet i Stockholm, det  var alltså ett lite finare galleri. På bottenvåningen fanns det konst av lokala konstnärer, det mest ”konstiga” var ett vitt papper, om man tittade noga så såg man att det var ett tryck i mitten som det stod HM.  På ovanvåningen var det akvareller gjorda av Lars Lerin i samarbete med norska drottningen Sonja, ett spännande samarbete. En annan prisnivå på dessa konstverk, vet dock inte om de var så mycket finare. Akvarell är inte min favorit-konstform, men spännande att se, tråkigt att de var på andra våningen, Christina missade dessa.

Christina och Lisa gick och köpte fika, Lisa som ett rutinerat cafébiträde, var snabb och beställa en av varje. Ett perfekt val!

Sedan var det dags för kvällens träningspass, gå uppför backen till parkeringen.

Sedan åkte vi till Calles arbetsplats, Lofoten Havsfiske. Den ligger fantastiskt fin, precis vid havet och nära till Nappströmmen, som är känt för sitt fina fiske. Vi fikade utanför Calles gamla stuga, där han bodde tidigare. Den största utmaningen var att hitta en kniv till att dela bullarna med, till slut hittades en fiskkniv.

Sedan var det dags att förbereda sig för att äta Norges nationalrätt, fryspizza. I Norge äter man cirka 5 kg fryspizza per år. Det är överlägset mest i världen, den äts ofta på både julafton och 17 maj, nationaldagen.

Enligt lokalbefolkningen (Calle och Victoria) så är finns det största utbudet av fryspizzor på Coop, så dit åkte vi.

Det fanns en hel frysdisk med bara fryspizzor, av många olika märken. Konstigt nog så stod det mest sålda pizzan i Norge på flera olika pizzor. Efter lite googlade så kom jag fram till det nog är Grandiosa, som den mest populära pizzan.

Det blev pizzafest till kvällsmat, det var riktigt gott! Jag skall nog testa att göra fryspizza i min Napolitanska pizza-ugn när jag kommer hem.

Vi fick även lära oss hur man anger tid i Norge.

Kvart i sju, heter kvart på sju.

Kvart över sju, heter kvart over sju.

20 i sju, heter ti på halv sju.

Vi diskuterade om att åka ut på en fisketur någon av de kommande dagarna och enligt väderprognosen så skulle morgondagen vara den perfekta dagen, nästan helt vindstilla.  Så Calle fick i uppdrag att kolla om det skulle vara möjligt att låna en båt med en professionell guide (alltså Calle själv).  Självklart lyckades Calle ordna detta, vilken lycka att få åka på fisketur, med Lofotens bästa fiskeguide !! 

Kvällen avslutades med lite tärningsspel.

Ta vara på de fina de fina ögonblicken!

Havsutsikt

Fin fjord på vägen hem

Calle som tankar sin båt