Idag var det dags för en hemlig utflykt med Calle, Victoria och Cecilia.  Calle och Victoria hade valt sina favoritställen på Lofoten. Vi började med att åka till Calles egen strand. Vi var imponerad av att Calle hade köpt sig egen strand. Det visade sig att det var en strand som hette Kallestranda. När vi kom dit så blev jag så lycklig, det fanns Easy-park, så jag kastade mig över för att försöka betala. Jag var intresserad av att se om det fungerade att betala via den svenska appen. Men då säger Calle att det finns inga parkeringsvakter på Lofoten, skyltarna är bara för ”dumma” turister. Det är också att man aldrig låser sina bilar, det behövs inte.  

Det var lite regn i luften, men som gamla scouterna kastade vi oss ut. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

Det var en fin strand, dock inte trångt på stranden och inga solstolar !! Vi gjorde en fin promenad längs med stranden, Pelle hade lite myror i brallan och sprang över stranden till andra sidan och besteg några stora stenar, Vi trodde han skulle kissa på den andra sidan för han sprang långt bort, vi hade behövt en kikare för att se honom. Så han behövde inte gömma sig,  dock visade sig att han hade hittat några blåbär, som vi fick dela på.

Micke och Bengt hittade ett gammalt skyttevärn, som de tyckte var ett perfekt ställe att kissa på.

Sedan åkte vi vidare till Skrei museet. Skrei är en mogen vandrande torsk från Barentshav som varje vinter simmar till den norska  kusten bland annat till Lofoten för att leka. Den långa simturen ger fisken fastare ett kött och renare smak än vanlig kust-tork. Namnet kommer från det fornnordiska ordet för att vandra eller skrida. Alltså en exklusiv fisk.  Det kändes dock lite konstigt med ett museum bara för en fisk.

Men det var ett väldigt fint museum, ett av de bästa jag har varit på. Det började med man fick vandra genom havet med fin musik och fiskar som simmade på olika skärmar.

Sedan fick man lära sig allt om hur skrei-torsken lever. De simmar från Barentshavet varje år från när de är könsmogna, som de blir när de är 6-7 år. De kommer till Lofoten  i januari – april och de har då simmat 600 – 1 000 km.  De parar sig genom att simma buk mot buk, en hona kan lägga flera miljoner ägg, Delar av havet utanför Lofoten antar en ljusare ton av all ägg och mjölke. Dock är det bara två på miljonen som blir fullvuxen. Efter leken så följer äggen golfströmmen norrut och efter ett tag så utvecklas de till larver och därefter till fiskar, på vägen blir en del av dem mat till andra fiskar.  Sedan växer de sig stora och när de blir könsmogna så återvänder till sin födelseplats. Nu är det nog med utbildning för idag.

Efter besöket på muséet, så var vi hungriga, så vi köpte lunch på muséet. Som vanligt skall man inte titta på siffror när man beställer mat i Norge, gör man det så får man gå hungrig.  Det blev mackor med räkor och lax och jag festade till med lite renkött på min macka. Goda mackor.

Det blev en tur till souvenirshopen, Micke hittade en fin blå lusekofta, men den fanns bara i smal och den var dyr!!

Sedan köpte Pelle fiskedrag, 3 stycken för 300 kr/styck och hårda karameller, det märks att han har fått löneökning.  

När vi gick ur affären så träffade vi en rik Normann, eller vi tror att han var rik eftersom han hade en likadan lusekofta som Micke hittade i affären! 

Nästa anhalt var Espolin galleriet. Det var ett litet, men ett väldigt fint galleri. Det var en utställning av konstverk av Kaare Espolin Johnson. En norsk känd konstnär som målar tavlor som visar det dramatiska livet vid den norska kusten. Micke och jag fick en ”privat” visning en kunnig guide, som förklarade tavlorna och målningsteknik. Han använde bland annat skrapningsteknik. Det mest fantastiska var att han var helt blind på det ena ögat och hade grå starr på det andra. Nu skall jag hem och försöka ”skrapmåla”. Det behövs nog lite mer utrustning! Det är ju alltid kul att få köpa målargrejor!!

Sedan var det dags för lofotakvariet. Det var ett fint akvarium med lokala fiskar. Det mest spännande var tävlingen emot krabbor. Det gällde att trycka så mycket man orkade och sedan jämfördes trycket emot olika krabbor. Calle vann vår tävlingen, men det fanns krabbor som var ännu starkare, jag tog i så jag nästan sprack och jag lyckades precis besegra Lisa.

Monica köpte en krabba till lilla Cecilia !

Vi såg några sälar på vägen ut, men uttrarna häll sig gömda. Micke och Lisa skulle gå upp till ett utsiktstorn, efter halva vägen så försvann Micke, vi var på väg att ringa fjällräddningen innan vi såg honom igen, enligt honom skulle han knyta sitt skosnöre, men vi tror att han behövde vila sig lite. Men han lyckades ta sig både upp och ner.

När vi kom tillbaka till bilen, så såg vi att det var en norsk parkering. Det var olika nivåer på parkeringen, så flera bilar som stod på den högra nivå hade kört lite för långt fram och glidit över kanten, se bifogade bilder.

Christina hade varit hemma under dagen, så för att roa henne så tog jag och Bengt henne till affären. Vi åkte till Rema 1000 och eftersom det inte var söndag så var den stora affären öppen. De skilde sig väldigt mycket från den lilla affären, det var en trevlig affär där det mesta man behöver finns! Så det blev en trevlig shoppingtur.

På kvällen åt vi rester från bröllops-pasta, lika god idag !

Lev i nuet och njut ! 

Bilder från Skrei-museumet

Vy från från Lofoftsakvariet

Norsk parkering. Den är nog byggd så, för att alla bärgare skall få arbete. Det finns minst en bärgare i varje liten by